Elementor One: när en page builder blir en inlåst SaaS-plattform (och varför det borde oroa WordPress-folk)

Elementor har precis presenterat Elementor One, en ny prenumeration som ska samla “allt” i en och samma upplevelse i WordPress-admin. På pappret låter det som friktion bort och mer fart framåt. I praktiken ser jag det som ännu ett tydligt steg i en trend där ett populärt WordPress-verktyg glider från page builder-plugin till SaaS-plattform med egna beroenden, egna kreditmodeller och allt svårare exit.

Det är värt att ta det här på allvar, inte minst för att Elementor själva positionerar detta som kulmen på 10 år och en ny “infrastruktur” för webben-inte bara en editor. När leverantören vill äga design, prestanda, drift, e-post, AI och förvaltning i samma paket, då handlar det inte längre om ett plugin du kan byta ut. Då handlar det om en plattform du fastnar i.

Vad Elementor One faktiskt är (enligt Elementor)

Elementor beskriver Elementor One som deras mest “omfattande och värdefulla” prenumeration hittills-en samlad plan som ska täcka hela arbetsflödet: design, AI, prestanda och site management. De kopplar lanseringen till 10-årsjubileet och lyfter hur de gått från att vara en ren page builder till att leverera “komplett infrastruktur” för professionella web creators.

De upprepar också två stora siffror i sin kommunikation: att Elementor driver över 20 miljoner sajter globalt (senare i samma material nämns även 21 miljoner sajter och 13% av webben). Oavsett exakt siffra är poängen densamma: räckvidden är enorm, så vägvalet påverkar hela ekosystemet.

Från “Editor” till “plattform”: milstolparna som pekar ut riktningen

Elementor bygger sin berättelse på en tidslinje där de successivt breddat sig bortom själva editorn. De lyfter bland annat dessa milstolpar:

• 2016: Drag & drop Editor – live drag & drop-editor för pixel-perfect webbplatser med avancerade designmöjligheter.
• 2018: Theme Builder – system för att designa headers, footers och dynamiska templates över hela sajten.
• 2019: Hello Elementor Theme – minimalistiskt och lätt theme framework som “blank canvas”.
• 2022: Cloud hosting – högpresterande, autoskalande molnhosting för WordPress.
• 2023: Elementor AI – inbyggd assistent som kan generera kod, layouter och bilder direkt i editorn.
• 2024: Image optimization – bildkomprimering för att hålla sidor snabba utan att kompromissa design.
• 2024: Site mailer – verktyg för “reliable email deliverability” så transaktionsmejl hamnar i inkorgen.
• 2025: Accessibility – scanning och remediation för att sajter ska vara inkluderande och compliant by default.
• 2025: Site planner – AI-baserat verktyg för att skapa wireframes på minuter utifrån affärsmål.

Det här är precis varför jag tycker Elementor One ska granskas kritiskt. En page builder som kompletteras med Theme Builder och ett lätt tema är en naturlig utveckling inom WordPress. Men hosting, e-postleverans, AI-infrastruktur och centraliserad förvaltning är något helt annat: det är plattformifiering.

Ten years ago, we were a page builder. Today, we are the standard for professional creation on WordPress… consolidating an entire infrastructure into a single, unified experience.

Yoni Luksenberg, CEO of Elementor

Ett abonnemang som ska styra allt – men till vilket pris?

Elementor One marknadsförs med tre huvudargument: ett gemensamt kreditkonto, ökande värde över tid och prioriterad support.

1) “Shared pool of credits”: SaaS-monetisering i ny kostym

Det mest talande här är shared pool of credits. Det är en klassisk SaaS-modell: istället för att du betalar för tydliga funktioner betalar du för förbrukning (credits) som kan användas över flera kapabiliteter. Det låter flexibelt, men skiftar makten över kostnadsbilden från användaren till leverantören.

I en plugin-värld förväntar man sig: jag betalar för Pro → jag får Pro-funktioner. I en kreditvärld blir det: jag betalar för att få tillgång till en butik där allt kostar credits-och när credits tar slut blir funktionerna i praktiken avstängda eller degraderade.

2) “Continuous wealth of value”: allt-i-ett innebär också allt-i-deras-takt

Elementor säger att prenumerationen “fortsätter växa” och att nya kapabiliteter läggs till utan extra kostnad. Det är också typiskt plattformstänk: du köper in dig i ett ekosystem som förändras löpande. Problemet är att det samtidigt gör dig mer beroende av deras roadmap, deras prioriteringar och deras definition av “värde”.

3) “Expert support”: bra – men först när du redan är beroende

Prioriterad support är rimligt för byråer och frilansare. Men i en plattformssatsning blir support också en del av den psykologiska inlåsningen: när din hosting, ditt mailflöde och dina AI-funktioner sitter i samma leverantör vill du inte flytta, för då riskerar du driftstopp, mailproblem och trasiga flöden-och supporten är just kopplad till att du stannar kvar.

Elementor One Agency: “obegränsat” – men krediterna blir den nya begränsningen

Elementor lanserar också Elementor One Agency, riktad till frilansare och byråer, med löftet om att du kan skapa, optimera och hantera ett obegränsat antal webbplatser, och fördela dina credits flexibelt över hela kundportföljen.

Det låter generöst (“unlimited number of websites”), men läs mellan raderna: när credits är den gemensamma resursen blir “obegränsat antal sajter” ofta en marknadsföringsdetalj. Begränsningen flyttar till konsumtionsmodellen. Har du 50 kundsajter som alla “behöver lite AI”, “lite optimering” och “lite mail-insikter” blir credit poolen snabbt en styrmekanism för uppgradering.

“One menu, zero friction”: UX-fördel eller inlåsning i admin?

Elementor säger att de har konsoliderat alla kapabiliteter i en enhetlig meny i WordPress dashboard, samt introducerat en ny home screen som samlar creation, performance optimization och site management på ett ställe.

Det kan absolut vara bekvämt. Men det är också så man bygger en plattform: man gör leverantörens verktyg till standardvägen i admin. För varje ny genväg, varje centraliserad vy, varje “hub” du vänjer dig vid, blir det mer smärtsamt att gå tillbaka till en mer modulär WordPress-stack (separat host, separat SMTP/transactional email, separat bildoptimering, separat tillgänglighetsverktyg, osv).

Kommande funktioner: Cookie Consent, Manage och en “Native AI Layer for WordPress”

Enligt Elementor är detta bara början. De pekar ut flera kommande satsningar:

• Cookie Consent – en privacy-lösning som hanterar användarsamtycke utan externa scripts.
• Manage – en central hub för att övervaka webbplatsers prestanda och köra bulk updates över flera sajter från en dashboard.
• Utökad AI** i editorn: AI-driven widget creation där du kan skapa custom widgets via natural language.
• Native AI Layer for WordPress – ska kunna skapa fulla komponenter och landing pages och ge en generativ “infrastruktur” för att hantera hela webbplatsen.

Här blir riktningen extremt tydlig: det är inte längre “en editor i WordPress”. Det är ett försök att lägga ett eget lager ovanpå WordPress som ska styra skapande, komponenter och förvaltning. Det är exakt den typ av drag som kan göra WordPress till en implementation-detalj-något som finns “under” Elementor.

Editor V4 “Atomic Editor”: CSS-first och “Atomic Components”

Elementor förbereder också Editor V4: the Atomic Editor. Den beskrivs som en total omtagning byggd på ett professionellt CSS-first framework, med Atomic Components: modulära, lättviktiga byggblock som ska ge bättre prestanda och renare kod.

De nämner också funktioner som global Classes och Variables för att kunna bygga design systems som skalar. Rent tekniskt kan detta vara intressant – många som jobbar seriöst med design systems i WordPress vill ha just detta.

Men kombinerar man en ny editorarkitektur med en prenumerationsmodell, credits och kringliggande tjänster (hosting, AI, mailer, management), då blir det lätt en situation där V4 inte bara är en editor – det blir ett argument för att du ska köpa hela “sviten” för att det ska fungera optimalt.

Är detta en WordPress.com-konkurrent i slow motion?

När du kombinerar hosting + builder + site management + AI + e-postleverans + optimering i ett och samma paket, då är det svårt att inte tänka på WordPress.com-liknande upplägg. En “plattform där allt ingår” är ofta smidigt för nybörjare och vissa SMB-kunder, men för oss som bygger professionellt på WordPress är det en varningsflagga.

Den obekväma frågan är: om Elementor lyckas få nog många användare att bygga hela sin drift och process i Elementor One-hur länge är det strategiskt viktigt för dem att vara “bara” ett WordPress-plugin? Steget till en mer proprietär, mer kontrollerad plattform är inte långt när du redan äger hosting, AI-lager och administrationshub.

Inlåsning: när du inte längre kan byta ut en leverantör i delar

WordPress har traditionellt vunnit på modularitet: du kan byta tema, byta page builder, byta host, byta mailprovider, byta cache/CDN-lösning. När allt detta knyts ihop i ett “One”-paket blir det istället en monolit där allt hänger ihop.

Inlåsning (vendor lock-in) uppstår inte för att en produkt är “bra”, utan för att den blir för central i din stack. När du är beroende av Elementor-hosting, Elementors mailflöde, Elementors AI-credits och Elementors managementverktyg, då är det inte längre en plugin-migrering. Det är en plattformsflytt med många rörliga delar, risker och kostnader.

“Din nuvarande prenumeration påverkas inte” – men fokus flyttar

Elementor säger att befintliga användares prenumerationer “inte kommer påverkas” och att du kan fortsätta använda din plan som vanligt. Samtidigt är det uppenbart att utvecklingsberättelsen, innovationsspråket och de kommande satsningarna nu kretsar kring Elementor One som nav.

Det är här osäkerheten kommer in: även om villkoren inte ändras idag, finns alltid frågan om hur länge det gäller när den strategiska tyngdpunkten flyttar. När “allt det nya” hamnar i One-paketet kommer äldre planer förr eller senare kännas sekundära-oavsett vad som sägs i lanseringsinlägget.

Den stora röda flaggan: Mixpanel-tracking som inte går att stänga av (Elementor 3.34.2)

Samtidigt som Elementor bygger en större plattform runt WordPress finns en mycket mer konkret och akut fråga: integritet och efterlevnad.

Enligt en tråd på WordPress.org supportforum finns det rapporter om att Mixpanel-tracking i Elementor 3.34.2 blivit omöjlig att stänga av. Det allvarliga påståendet är att även när en admin explicit väljer att inte dela data med Elementor, fortsätter pluginet ändå att sätta Mixpanel-cookies och spåra besökar- och admin-aktivitet. Om det stämmer är det svårt att beskriva det som något annat än en potentiell GDPR-överträdelse i praktiken.

Källa till rapporten: Mixpanel cookies set even when data sharing is off (3.34.2) – GDPR issue

Vad man bör ta med sig som utvecklare/byrå

Elementor One presenteras som en bekväm sammanslagning av verktyg. Men sett ur ett WordPress-ekosystemperspektiv ser jag flera tydliga varningssignaler:

• Skiftet från plugin till plattform: hosting, e-post, AI och management är plattformsdelar, inte page builder-funktioner.
• Credits istället för tydliga funktioner: shared credit pool är en monetiseringsmekanism som gör kostnader rörliga och svårare att förutse.
• Ökad risk för inlåsning: när fler kritiska delar ligger hos samma leverantör blir exit dyr och riskfylld.
• WordPress.com-liknande helhetsprodukt: “allt-i-ett” kan betyda att WordPress blir en detalj snarare än basen.
• Osäkerhet för befintliga abonnemang: “påverkas inte” säger inget om prioriteringar och innovationstakt framåt.
• Integritetsproblematik: rapporter om Mixpanel-tracking som inte går att stänga av i 3.34.2 är extra oroande i en tid där de samtidigt bygger Cookie Consent.

Avslutning: frågan är vems intressen som styr

Elementor ramar in Elementor One som “en plan som tar bort friktion” och “ger total kontroll”. Men när man läser vad som faktiskt ingår-och vad som är på väg-ser man ett företag som bygger en allt mer sammanhängande, abonnemangsdriven plattform med egna konsumtionsmekanismer (credits) och ett admin-lager som vill bli standardvägen i WordPress.

Det är svårt att tolka som något annat än att affärsmodellen nu driver produktstrategin lika mycket som användarbehoven. Den centrala frågan blir därför: tjänar den här riktningen WordPress-användarnas intressen – eller Elementors investerares?